Jag måste bara skriva ett inlägg om mitt liv just nu bara för jag ska kunna gå in och läsa här senare och LE. 

Jag älskar Maj, jag älskar Malmö, jag älskar Signe, jag älskar Kassia, Mille, Barnen, mitt jobb. Det mesta känns så fint just nu. 

 

Om två veckor är jag och Sigge på Marbella!

 

Mina dagdrömmar om sol och värme tar upp min vardag mer och mer. Att prata om vädret kan uppfattas som ett jävligt torrt ämne, men när jag tar upp det med människor så är det verkligen på grund av att vädret i Sverige sänker mig så sjukt mycket. Jag kan prata om hur mycket jag önskar att det var sol, hur mycket jag önskar att det var varmare och hur mycket jag önskar att jag kunde gå ut utan att spänna varenda muskel. Detta säger jag inte för att ha något att prata om, utan för att jag verkligen, verkligen önskar det.

Vinter och kyla innebär att min psoriasis förökar sig. Jag får utslag över exakt hela kroppen, något som mina nära säger att dom inte tänker på, men detta är endast på grund av att psoriasisen blivit en del av mig. Detta innebär alltså att jag är beroende av kortison. Morgon och kväll smörjer jag de irriterade fläckarna på min kropp. Kortisonen får mina utslag att dämpa sig och klådan att minska. När klådan är som värst har jag tabletter som jag fått utsrivet av hudkliniken. Artarax. Artarax fick jag utskrivet för ungefär ett och ett halvt år sedan, när min psoriasis var som värst. Paketbeskrivningen lyder: '' CUTRIM ROMLIN MATILDA 1- 2 TABLETTER 1-2 GÅNGER DAGLIGEN MOT KLÅDA VID BEHOV''. Jag kan alltså käka 4 artarac på en dag om min klåda är för mycket. Idag kan jag inte förstå att jag har käkat artarax. Tar jag två artarax så sover jag minst 12 timmar och går sedan runt som en vandrande zoombie i ett och ett halvt dygn. Typ som att jag rökt weed konstant i 12 timmar. Bara för att jag har klåda.

        Så länge solen inte visar sig så har jag grov psoriasis i min hårbotten. Jag kan komma på mig själv klia i min hårbotten för att tillslut hitta ett utslag jag kan riva sönder och sedan pilla bort blod under mina naglar. Mina läppar tål inte den torra luften som kyla medför, vilket innebär att jag är beroende av vaselin under hela vinter halvåret. Detta måste jag ha i min ficka 24/7 för att undvika att mina läppar ska torka ut. Mina leder väljer att strejka om jag anstränger mig för mycket när det är kallt. Detta lider mina höfter extra mycket av. Tur jag kan trycka i mig lite alvedon då så smärtan försvinner. Smärtan vi snackar om är min höftkula som känns som att den har hamnat på fel ställe och skaver mot ett annat ben.
För någon vecka sedan ramlade en av mina tånaglar av. SÅ jävla äckligt. haha. Jag satt och pillade på mina tånaglar och rätt som de var så var hela nageln av. Jag och signe tyckte mest det var sjukt och skrattade åt det. Idag har flera av mina naglar fått förhårdnader och vita fläckar. Jag googlade såklart loss på detta och kom fram till att jag även har nagelpsoriasis.

Jag skriver inte det här för att söka någon form av medlidande. Det finns människor som har det så himla mycket värre, i vissas ögon är detta bara ett sketet i-landsproblem. Men det här sänker MIG. En utav dom värsta sakerna jag vet är när folk tycker synd om mig. Eller när det låter som att jag vill att dom ska tycka synd om mig. Jag skriver detta mest för att skriva av mig, just för att jag är så SJUKT trött på att se hur min kropp bryts ner på grund av kyla. Hela min familj involverar sig i mina dryga hudproblem. Dom köper dyra salvor, shampoo, oljor, tipsar mig om kliniker, dieter, akupunkturer osv. Under mina 11 år med dessa hudproblem så är det BARA solen som botat mig. När jag är i solen behövs ingen av mina salvor. Jag behöver inte ens mitt vaselin då.

Kunde jag trolla så hade jag redan varit bosatt i ett land med ett klimat som skonar min kropp. Men det är ju tyvärr inte så lätt som man önskar.

Solen är så jävla viktig för mig, och jag ser verkligen fram emot den dagen jag bestämmer mig för att flytta till ett land närmre ekvatorn.

<> 

Jag förstår inte hur man INTE kan lyssna på rnb

 

Juli:

 

ja, alltså när jag tänker på 2013 så får jag upp tusen bilder i huvudet samtidigt. Det har hänt så SJUKT mycket. Speciellt förändringar, det är nog det som får 2013 att kännas som världens längsta år. Det blir ännu flummigare när jag tänker på att jag lärde känna signe i slutet av 2012, känns ju som jag känt henne hela mitt liv, så har det bara gått 1,5 år. 

 

Såg att Signe gjort en resume. Här kommer några highlights från mitt 2013

 

januari: